Till helgen ska jag ha kalas. Har aldrig varit så glad för kalas. Det skulle vara att ge presenter i så fall för det älskar jag:-) Men nu är det extremt jobbigt. Att planera allting. Vad ska handlas, vad ska ätas, sitta ute eller inne, städa, duka mm mm mm. Min hjärna pallar inte sånt längre. Det bara kör ihop sig och blir kaos. Låter kanske löjligt men jag tycker det är fruktansvärt jobbigt. Nu har vi pratat och kommit överens och delat uppgifterna mellan oss. Men det är inte det lättaste det iheller för just då väljer barnen att bråka med varandra eller något annat. Och när allt är kaos i hjärnan på mig så klarar jag inte höga ljud. Helst vill jag bara gå iväg eller nåt. Fullständig panik i kroppen får jag. Nu jobbar min man nätter och såna dumma tider så ibland måste vi prata och planera när barnen är vakna annars tar vi såklart sånt när dem sover.
En annan sak som jag inte längre klarar av är tex när jag inte hittar nåt. Imorse hittade jag inte mina sandaler. Som jag inte använt sen förra veckan. Jag blir sjukt frusterad och sen tycker jag allt blir fruktansvärt jobbigt. Alla ljud blir centrerade och jag vill helst skita i allt och stanna hemma från jobb. För att jag inte hittade mina skor! Körde till jobb ändån såklart och när jag kommit ner på jorden igen kom jag på att jag nog glömt dem i stugan hos mamma. Orka med sig själv liksom.
Efter det kommer tröttheten....
Antar att detta hänger ihop med fibromyalgin?!?
Vad tiden går fort! 11 dgr kvar tills vi åker till Lalandia. Helt otroligt. Men känns skönt att ta en minisemester såhär mitt i allt. Normalt sett när vi åker till lalandia så brukar jag beställa sånt här sänglinne set med handdukar. Denna gången kände jag mig lite snål hahaha. Så 8 handdukar och 4 set sängkläder ska packas med. Och det tar plats! Men jag köpte två pappåsar på coop. Perfekt att packa i. På sommaren brukar vi ha speciella badhanddukar som dem har jag tvättat idag + alla badkläder. Så kommit en bit på vägen men alla förberedelser:-)
Trevlig lördagskväll på er!
Så märkligt allting. En arbetskamrat och jag blev ovänner i tisdags. Egentligen över en struntsak. Ett papper som inte låg i sin mapp. Vilket många papper inte gör då många mappar flyttas från arkivet. Så jag har en uppsamlingsmapp till alla papper som inte hittar sitt hem. Jag säger lite skämtsamt att den ligger i min hemliga mapp. Då blir han jättearg. Säger till mig att gå till mitt skrivbord och leta fram pappret till honom. Sen ställer han sig och skriker att du är så jävla lat, därför sitter du på alla papper. Jag blir arg och säger, säger du att jag är lat. Och då skriker han samma ord igen. Jag var rätt chockad resten av dagen och jag vägrar prata med honom då jag tycker att han ska säga förlåt. Till saken hör att en gång i tiden var vi väldigt nära vänner då vi också jobbade på samma företag tillsammans och sen så försvann han några år för att sedan börja jobba hos oss igen. Vi har inte samma nära kontakt som då men vi pratar mycket med varandra och han är en av dem som jag anförtror mig åt. Han är känd för sitt humör och jag brukar agera bollplank så att han kan avreagera sig på mig. Men detta här var ju ett personligt påhopp. Funderar på om det inte är något annat som utlöst detta ändå och så gick det ut över mig. Men ett förlåt ska jag ha i alla fall. Och en förklaring....
Kass på att blogga nu men ägnar kvällarna åt att göra fotoböcker nu. Måste komma ikapp. Gör dem på photobox. Mycket bra sida.
Mannen jobbar sista natten sen har vi många lediga kvällar framöver tillsammans. Då ska vi jobba på kärleken:-)
För övrigt så var jag hos läkaren i fredags och han sjukskrev mig 50% till den 30 september. Helt tokigt kan jag tycka. Hade tänkt gå upp till 75% tidigare än så.
Känner att jag inte känner för att skriva. Hade kunnat skriva och berätta om att Viktor åkte på kräksjuka eller att jag är inne på andra veckan med min naturdiet. Eller att jag är en jävel på halvplankan nu eller att jag kan gå 40 minuters promenader utan problem. Hade också kunnat skriva om badet i Eslöv som vi var på i lördags eller om mitt jobbs ekonomiansvarig som beter sig allt annat än ok mot mig. Hade också kunnat skriva om vilken lättnad det var att öppna skattedeklartionen eller om hur skönt det är att bilen gick igenom besiktningen och att sommardäcken är på. Men jag känner inte för det så då skiter jag i det:-)