sneckan81

Det finns inget som ger mig så mycket energi som mina powerwalks. Att kunna gå är inte en självklarhet. För 4 år sedan kunde jag knappt gå 200 meter. Varje gång jag är är ute och går skiner jag som en sol, här kommer jag. Jag är långt ifrån frisk men mina powerwalks ger mig kondition, styrka och bättre rörlighet. När jag går rensar jag mina tankar och jag blir en gladare tjej. Oftast går jag 7-8 km. En gång om året tar jag milen. Det är en seger!

Efter 16 veckor har jag nått mitt mål. Gått ner 10 kg och minskat 10 cm i midjan. Detta genom powerwalks och appen lifesum där man äter den mängd kalorier man ska äta. Har även dragit ner rejält på kolhydrater, då min mage mår mycket bättre utan. Nu fortsätter jag med motionen och försöker hålla vikten:-)

Jag har så svårt för att förklara mig eller för att få folk att förstå. Oftast när jag nämner mina problem så heter det alltid, det är smärtan som gör det eller så är det när man har ont bla bla. Visst har jag värk men ibland har inte värken med vissa saker att göra. Jag går ju väldigt dåligt. Alltså jag kan gå raskt och så men mitt i allt så vacklar jag till. Vissa dagar är värre än andra. Idag har varit en värre dag. Då tappar jag balansen hela tiden. Det känns som om jag går på ojämt underlag. Som om hela marken/golvet rör sig. Oftast fångar min sambo upp mig om vi går sidan om varandra eller så hoppas jag att där är nåt att ta tag i. Är där inte det måste jag stanna och få kontroll på min underkropp, sen kan jag gå vidare igen. Det händer aldrig att jag trillar men det kan väl ändå inte vara normalt. Likadant är det med mina händer. Ibland är där en viss fördröjning från tänkandet till handlingen. Men oftast har jag problem att använda mina händer för att jag har värk.

På fredag blir det ny läkare. Det känns bra.

Fortsatt glad påsk till er som orkade läsa?

Tror fortfarande mitt liv är en dålig film. Ska det aldrig ta slut. Försäkringskassan ville ju ha kompletterande uppgifter från min läkare för att kunna bedöma om jag har rätt till sjukpenning. Frågan som dem ville ha svar på var vad han hittat i min ländrygg som gör att jag inte kan arbete 100%. Han svarar dem, det gör han, långt om länge. I hans svar berättar han om min axel och överarm. Hur ont jag har och att jag bara kan jobba 4 timmar om dagen??? Jag blir helt tokig, vad fan håller han på med. Beslutar mig att ringa enhetschefen på vc då det har varit så mycket klabb och missar. Det blir ett bra samtal. Det bokas en tid till min nuvarande läkare så att vi kan avsluta allt och han kan rätta till vad han ställt till med. Sen får jag en ny tid till en ny läkare som jobbar 100%. En ny början.

Efter det samtalet passar jag även på att ringa Aleris för att höra om dem har fått min remiss. Det har dem men den har blivit tillbaka skickad då Bengt Sturesson inte anser att jag behöver nån utredning och att jag även är inskriven på Lunds smärtrehab. Det kanske jag är men jag har inte någon kontakt med dem. Jag säger till sköterskan att jag har fått diagnosen fibro av dem i Lund. Hon säger att då är du ju utredd. Jag säger att jag vill göra en ordentlig undersökning där man utesluter allt annat först innan man sätter diagnosen fibro. Hon menar på att du måste ju ha gjort MR mm annars sätter man inte den diagnosen. Men nä det har jag ju inte gjort. Hon tycker allt verkar konstigt och vet inte vad hon ska säga. Jag orkar inte mer och bryter ihop. Jag ber om ursäkt och lägger på.

Det blir dags för mitt besök hos min läkare. Jag har tid 11.45 Jag sätter mig i väntrummet och lutar mig tillbaka. Passar på att sluta ögonen och vila en stund. Tiden går och ser även min läkare passera väntrummet. Till sist tar jag upp telefonen och ser att hon är 12. Jag har även ett missat samtal. Det är min läkare som ringt och pratat in. Ja jag skulle ju ringa, du ville komplettera dina uppgifter till försäkringskassan......Jag flyger upp och får tag i receptionisten. Hon får tag i min läkare. Nu så. Upptäcker ganska snabbt att han inte har en aning om vad jag gör där. Vi pratar om svaret till försäkringskassan och han säger att han ska skriva in det i läkarintyget istället. Han fattar inte att det inte är jag han skrivit om. Jag känner att jag inte orkar mer men tar tjuren vid hornen och säger, jag vill avsluta allt hos dig. Anledningen är att jag måste ha en läkare som är närvarande till 100%. Tiden springer iväg och inget händer. Han börjar babbla om att han är 72 år gammal mm. Han säger att han kan skriva i min journal att när du ringer och jag inte är här så är det den här läkaren du ska prata med. Jag orkar inte mer, tackar för mig och kör tillbaka till jobb. Men än är det inte slut.

Igår kom mitt nya läkarintyg hemskickat. Innehållet i läkarintyget är om mig men personens namn och personuppgifter är helt nån annan. Det är då jag känner, nä inget av detta är sant.... Allt är en film.

Äntligen efter många om och men så har jag varit på min första KBT behandling. Remissen skickades från Vc i juli till smärtrehab i Lund. Då skickade dem tillbaka den med förklaringen att min läkare får skicka den till rätt ställe själv. Jag ber om Kävlinge och min läkare skickar den till en klinik i kävlinge, eller nä det låg i Lund men på kävlingevägen?!?! Ok tredje gången då. Jag ger dem namnet på kliniken som jag vill gå på. Dem gör ett nytt försök och månaderna går. Till sist ringer jag Vc och undrar vad som händer. Dem vet inget och jag får telefonnumret dit dem har skickat remissen. Ringer dit samtidigt som jag söker på nätet om det. Kommer fram en sida om öppen verksamhet för dem som har det svårt, tex missbruk i familjen, dödsfall, mobbning mm. När dem svarar och jag säger vem jag är så säger hon att det var jag som öppnade remissen och tänkte dem måste snurrat till det helt så jag skickade tillbaka det till Vc Tornet i Landskrona. Jag ringer Vc igen fly förbannad och säger att jag vill ha remissen hemskickad istället så sköter jag det själv. Sen ringer jag Alpha Vitae och berättar hela historien. Då säger hon vi bokar en tid sen när du kommer så har du remissen med dig. Äntligen, 7 månader senare. Bedrövligt!

Vad är då KBT?

KBT betyder Kognitiv Beteendeterapi och är en terapiform som strukturerat och målinriktat tittar på det som är problemet här och nu, snarare än att ägna sig åt det förflutna som man gör i psykodynamisk terapi.

Jag har hört mycket positivt om detta och det är ganska skönt att gå och prata med någon och ventilera om hur man känner. Jag har katastroftankar och kontrollbehov som jag dras med. Mitt kontrollbehov har blivit mycket bättre med åren och är något som jag levt med hela mitt liv. Mina katastroftankar har jag haft sen några år tillbaka. Tanken är att min hjärna ska slippa allt sånt jobbigt som gör att min smärta ökar. Och istället enbart fokusera på smärtan. Sen är det ju så att många påstår att det jag har är stressyndrom. Och visst, det kan stämma till en del men nä jag är ganska säker på att det inte är det. Inte efter att ha börjat läsa en bok. Återkommer till det. Men i alla fall, första mötet berättade jag hela min story. Hon tyckte det var en häpnadsväckande historia jag berättade och tyckte det var hemskt att jag fått gå igenom så mycket. Nästa gång så ska vi fokusera på vad jag vill ha hjälp med. Jag kommer även att få hemuppgifter. Hon rekommenderade en bok som jag kan läsa. Har inte köpt den än men fick låna en liknande av någon annan. Har börjat att läsa lite i den och den är väldigt bra än så länge. Så klok och självklar. Men när jag läser den så inser jag mer och mer att mina problem inte är stressrelaterade. Men tänker givetvis läsa ut den ändå och även den andre.

Denna läser jag nu.

Och denna rekommenderade min terapeut.

Puss&kram