Ja då var det gjort. Så jäkla skönt att ha det avklarat. Det har legat som en stor klump i magen. Nu kan jag börja förbereda för lalandia:-) Men hur gick det då? Jo det gick verkligen bra. Läkaren Eva Lantz var väldigt bra. Förklarade för mig hur allt går till. Ställde mycket frågor. Ville veta allt om mig från det att jag föddes och om alla släktingar. Hela min sjukdomshistoria fick jag berätta, vilket var väldigt jobbigt. Och hon lyssnade väldigt bra. Hon verkar vara väldigt duktig och med mycket erfarenhet. Även utbildad psykolog. Hon tyckte det var för jäkligt att en reumatisk utredning inte gjorts på mig, att dem bara hängt upp sig på foglossningen. Uppenbarligen är det något mer, alltså så tyckte hon det var dags att börja checka av allt som det kan tänkas vara. Sen tyckte hon att jag även skulle blivit tilldelad en kurator. Hon menade på att med allt det jag har gått igenom så behöver man nån att prata med. Har man långvarig smärta så blir tyvärr hjärnan drabbad och kan ställa till det ännu mer för en. Vilket det till viss del gjort för mig. Sen gjorde hon en grundlig undersökning på mig. Klämde och hade sig. Dock väldigt försiktigt. Det som händer nu är att hon skriver ett intyg till min handläggare sen är det helt och hållet upp till dem om jag får fortsätta vara sjukskriven. Tyvärr. Detta intyg får jag också ta del av så att jag kan ha med det till min husläkare. Lite hjälp på traven om vad som kan göras. Och så slipper jag ta upp det själv. 2 h tog besöket förresten. Nä nu ska jag hålla lördag:-)
Då har jag varit hos Ritva, min sjukgymnast. Helt underbart att träffa henne. Hon känner mig så väl och jag har verkligen saknat henne. Anledningen till att jag inte går hos henne längre är att hon inte vet vad hon ska göra med mig. Hon har slut på idéer och anser att hon inte kan göra mer för mig. Och jag håller med henne. Vi har verkligen vänt och vridit på allt. Idag gick jag till henne för att min läkare vill ha ett utlåtande från henne för att kunna fortsätta sjukskriva mig. Hon gjorde en helundersökning på mig, jag berättade allt om yrsel, ben som strular mm. Och som vanligt så är det inget fel på mig. Hon säger att du har ont när jag gör så men inte så, du klarar av det mesta osv osv. Men ändå är där något som är fel. Jag är ett mysterium. Men i alla fall så trodde hon att yrseln berodde på att jag är spänd i nacken. Fick en övning att göra hemma. En övning som hon egentligen inte brukar ge men pga att jag är överrörlig så är det svårt att ge "vanliga" övningar till mig. Jag har så överrörlig ryggrad så det är nästan obehagligt att ta i mig säger hon:-) Sen pratade vi om lördag då jag ska på den här försäkringsmedicinska bedömningen. Hon tror som jag att detta kan vara slutstationen. Så jag måste verkligen ladda och gå igenom allt jag ska säga. Trots mild behandling idag från Ritva så är jag mörbultad. Undrar hur jag kommer bli på lördag:-) Har i alla fall letat fram alla utlåtande från diverse läkare och mina MR röntgenbilder. Allt detta tänker jag ha med mig.
Något som jag läste i alla dem papperna som jag har från olika läkare som jag helt glömt bort är att jag också haft domningar i ansiktet. Tur att så mycket finns nerskrivet om det nu blir vidare utredning om mig.
Nä håll tummarna för mig på lördag:-)
Fick endast en kommentar på mitt förra inlägg men en väldigt bra kommentar. Fick en länk till en blogg om en tjej som bla har MS. Jag gick in och läste hennes historia om MS och jag grät mig igenom det. Så hemskt. Och det var som att läsa om mig själv. Fast jag har det inte så extremt. Men jag är livrädd i alla fall och tänker skjuta på detta ett tag till. Kanske till hösten. Det bästa är ju att man genom en MR verkligen kan se att det är MS till 100%. Så att man vet vad man har att fajtas med. Men sen är det ju så att det inte alls behöver vara MS och det är jag också livrädd för. För jag vill verkligen ha ett svar på vad som händer med mig:-(
Tjejens bloggadress har ni här:
Jag blir inte klok på mig själv. Jag har ju hela tiden tänkt att det måste vara något mer eller något annat som spökar i min kropp. För nåt år sen så var jag inne på MS eller jag var ganska säker på att jag hade det. Alla symtom stämde ju. Men sen slog jag bort det och jag sa inget till någon läkare. Så för nån månad sen så sändes ett avsnitt av lyxfällan där en tjej var med som har MS. Och jag kände igen mig så när jag såg henne gå. Precis så går jag. Jag går och mitt i allt så vacklar jag till. Tappar balansen liksom. Sen har jag yrsel från och till. Det började i slutet av nov då jag hade rätt så kraftig yrsel till och från i 3 veckor. Sen har jag haft yrsel några ggr till efter det. Men inte så mycket. Men nu är den tillbaka igen. Sen är det ju mina fingrar på höger hand som inte vill fungera ibland och så gör det ont i dem. Men så har jag alltid haft det känns det som:-) För några veckor sedan satt jag i soffan och skulle resa mig upp, satte i ena benet och trillar ihop på golvet. Sen tog det en liten stund innan det började fungera igen. Jätte obehagligt. Sen har jag mycket domningar i benen och dem somnar lätt. Även stickningar. Sen har jag extrem trötthet periodvis och mitt humör är väldigt ojämnt. Så snälla finns här någon som har MS som kan berätta för mig hur det började förr er eller hur ni upptäckte det och hur ni gick tillväga. Ja all info jag kan få. Eller om någon vet någon som har det och har en blogg eller nåt. Så tacksam för svar!!
Ja nästan i alla fall när min handläggare från försäkringskassan ringde igår. Nu är det nya regler som gäller igen. Vi skulle ju ha ett nytt möte med mig, läkare och handläggare men nu behövs inte det längre utan det räcker att jag och min läkare träffas. Hon sa att vi har ju kommit överens om en plan så nu är det upp till dig och din läkare hur ni fortsätter med den. Med andra ord vill jag fortsätta vara 50% sjukskriven så är det ok annars ska jag gå upp till 75%. Just nu har det varit så mycket med Viktor så min kropp är allt annat än nöjd. Så vi får se vad vi bestämmer oss för. Sen prata vi om framtiden. När jag väl gått upp till 75% och inte känner att jag kan jobba mer utan att klara av det vardagliga livet också så finns det sjukersättning att få istället. Och det känns ju befriande. Bara tanken att jobba 100% har känts väldigt stessande. Så just nu känns allt väldigt skönt. Ingen som flåsar en i nacken och jagar en. Vi tar det i min takt. Vill tillägga att min högsta önskan är att vara frisk och kunna jobba utan problem. Tro nu inget annat:-)