Imorgon får jag nycklarna till lägenheten och soffan blir levererad. Känns så himla stort. Nu blir det en vecka med förberedelser inför den stora flyttdagen.

Jag känner mig fruktansvärt stark som har lyckats förbereda en flytt till mig och mina 2 barn med allt vad innebär. Jag är dock inte den förste på jorden som gör detta här men f*n vad det känns stort. Wow jag klarade det liksom. Allt är avprickat på listan, allt är handlat, allt teoretiskt är fixat, banken är klar mm. Jag känner mig lite som "här kommer jag och det finns ingeting som jag inte klarar av" För trots allt har jag haft lite svackor med mer ont och sämre mående psykiskt. Och jobbiga läkarbesök därimellan:-) Men ändån jag klarade det. Jag tog mig igenom det. Och det känns så j*vla bra.

Nu längtar jag nått fruktansvärt. Få rå och mig själv och barnen. Göra det så bra jag kan för dem. Göra så att dem känner sig älskade och bäst på hela jorden. Jag placerar dem senaste 12 åren som ett fint minne att ha med mig hela livet. Och uppskattar att just HAN är den som är far till mina barn. Dem kunde inte fått en bättre start i livet. Han kommer alltid att vara min stora kärlek den där mannen och gud vad jag har älskat honom. Nåt så fruktansvärt. Men när det inte funkar längre, då funkar det inte längre. Är så glad att jag tagit mig vidare och att vi kan fortsätta som vänner.

Jag är och kommer alltid vara en fighter:-)