Detta året var egentligen inte min jul med barnen. Vi skulle fira jul med mormor och John helgen innan och på själva julafton så skulle jag hänga med M hem till hans föräldrar. Men så får Ch för sig att planera julen utan att prata med mig och bestämmer då att han och hans sida ska fira jul på lillejulafton. Visst helt ok med mig, så länge han är medveten om att nästa jul är min jul och att han avstår denna jul till mig. Vi ändrade inte i våra planer utan det blev jul med mormor och John helgen innan och jul med M på julafton. För min del var det en stor sten som släppte från hjärtat. Jag hade våndats så över det. Försökt bearbeta en jul utan barnen. Försökt förbereda mig för en massa känslostormar på själva julafton mm. Det var dock tufft att gå och lägga sig på lillejulafton och vakna själv på julafton. Det är nåt visst med att vakna julafton och smyga ner för trappan och upptäcka alla julklappar som jultomten varit och lagt under granen på natten. Samt att barnen alltid fått öppna en morgonjulklapp. Men livet förändras....

Men dem kom till mig på förmiddagen och sen begav vi oss vidare. Julafton blev toppen bra och så stolt över mina barn att dem gillar läget och accepterar allt. Sen tillbringade vi natten hos M för första gången och även det gick jättebra.

Ett foto på trion....